Äntligen fredag, igen!! 🙂
Det är helt fantastiskt egentligen hur fort allt går, det var ju nyss måndag liksom. Man hade ju inte ”klagat” om det nu bara var vardagarna som gick fort, men nu är det ju så att helgerna är över på naffs också. Snart sitter man väll här 50 bast undrandes över var tiden tog vägen och varför man inte tog vara på den. Positivt är dock om jag fortsätter som denna vecka är jag nog i tipp topp form vid 50 🙂
För även om det må kännas segt ibland så är ju begreppet många bäckar små… så oerhört passande. Är man bara ihärdig och har tålamod så kommer resultatet förr eller senare. Moroten är ju målet ”där framme”, men den riktiga drivkraften är nog de mindre delmålen på vägen. Förutom delmålen så har jag också intalat mig själv att det är precis som sommaren. Den kommer ju, men låter man inte vintern göra sitt så uppskattar man inte sommaren på samma sätt. Så lika mycket som jag längtar efter solen kan jag se fram emot att när den väl är här kommer jag vara i mycket bättre form, och därmed uppskatta den ännu lite mer. Det om något är oerhört peppande!
Sedan kan man stå och inspektera sig själv och hur man ser ut. Och även fast man ser ljuset i tunneln så intalar man sig allt för ofta att det inte resultatet syns så mycket som man kunde önska. Men sedan inser man ju, att fortsätter man så här så är det lite som en apelsin. Det må vara blödigt och klichigt, men låter man den bara mogna så finns där under skalet något riktigt bra. Så länge man inte ger upp utan fortsätter kämpa.
Om inte den sköna känslan efter de enskilda passen är nog så måste ju känslan att nå målet vara euforisk!
30 PLUS / 20 MINUS 